Jag har varit så upptagen det senaste att det inte har blivit så mycket bloggande. 

Men här kommer lite bilder från de senaste dagarnas äventyr!

 

 

 

Försöker sysselsätta mig så gott det går.

Här kommer lite bilder från igår/idag. 

 

 

 

 

Jag har letat hela mitt liv efter någon som jag kan kalla "min", och jag har hittat vad jag då trodde var äkta kärlek. 

Men varenda gång jag öppnat mig själv för en annan människa, gått med på att visa mig själv sårbar, har det alltid gått åt skogen. 

Jag försöker vara den flickvännen som jag skulle vilja ha, och jag får höra att jag är en underbar människa som inte alls förtjänar att bli sårad.

Jag är vad vid att kämpa för att ett förhållande ska fungera, att man ska kompromissa och har man problem så pratar man ut om dem. 

Men inte att någon lägger sig platt fall och säger: Det känns inte rätt. 

Självklart, det ska kännas bra för båda parter, men när man varit tillsammans och på G i två månader så borde det finnas något där som gör att man vill vara tillsammans och är villig att kämpa för det?

Det känns i alla fall som att varje gång jag blir förälskad så förstör jag allting, genom att bli förälskad. 

Jag är en person som är beroende av andra, mina vänner, min familj och en partner är allt jag vill ha. 

Att starta en familj, se barnen växa upp. 

Kanske låter konstigt för en 18åring som har hela livet framför sig, karriär, fester osv.

Men jag är inte sådan. 

Varför jag skriver det här kan ni nog lista ut. Det tog slut mellan mig och Fredrick igår, och har jag varit dålig på att blogga innan så kommer det bli ännu tunnare nu framöver. 

 

Jag hoppas att en dag hitta den personen som älskar mig så mycket att han/hon är villig att ge upp hela världen för mig, precis så som jag kände för dig.