Hej då alla kära läsare på auroraaxelssons.blogg.se, nu går jag över till devote! Ni får självklart följa mig där! www.livetsomgay.devote.se En ny, inspirerande peppande blogg! Puss på alla er fantastiska läsare som funnits med mig! Ni har varit underbara!!
Nu när det är sommar så lyssnar jag så sjuuukt mycket på country! BÄSTA MUSIKEN JUU!
Här är iaf en låt av Brad Paisley som är ganska sorgsen, men den är himla fin!
She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette She broke his heart, he spent his whole life tryin' to forget We watched him drink his pain away a little at a time But he never could get drunk enough to get her off his mind Until the night
He put that bottle to his head and pulled the trigger And finally drank away her memory Life is short, but this time it was bigger Than the strength he had to get up off his knees We found him with his face down in the pillow With a note that said, 'I'll love her till I die.' And when we buried him beneath the willow The angels sang a whiskey lullaby
The rumors flew but nobody knew how much she blamed herself For years and years she tried to hide the whiskey on her breath She finally drank her pain away a little at a time But she never could get drunk enough to get him off her mind Until the night
She put that bottle to her head and pulled the trigger And finally drank away his memory Life is short, but this time it was bigger Than the strength she had to get up off her knees We found her with her face down in the pillow Clinging to his picture for dear life We laid her next to him beneath the willow While the angels sang a whiskey lullaby
Var inte längesen jag var där för jag minns det så väl när jag skolkade från skolan för jag orka inte vara där för alla blickar var som knivar inombords och när jag satt på bussen hem så föll det tårar som gjort ont ingen såg mig, ingen kände som jag, jag var ensam visste inte vart jag var mina känslor fick aldrig ro för en stund och det vart svårt att sova då fick nästan aldrig en blund jag försökte resa mig men jag föll varje gång försökte skriva min musik och sätta känslorna till sång men inget som jag gjorde blev till verk då för jag fick höra ord som såra mig men ändå stärkt mig idag vet inte vartifrån jag orka eller hur jag kom fram men det som hände kanske gjorde att jag tog mig iland vill aldrig nånsin hamna där som var ger aldrig upp när allt känns skit för jag är värd att må bra
Men jag minns allt som hänt alla känslor som jag känt varje dag som den bränt tåren på min kind varje kväll undra jag hur min nästa dag ska va men inombords så visste jag exakt hur den skulle bli
Jag minns speciellt en dag, då jag ville stanna hemma men ändå gick jag ut, åkte till skolan ville glömma jag satt i ensamhet och väntade på lektion när jag fick se dem som jag älskat bara hånlog och sen drog och inombords så bara krossades mitt hjärta och jag tänkte hela tiden jag var dum som inte fattat all den blindhet som jag levt under ett tag äkta vänner lämnar inte, och fryser ut totalt jag fick panikkänslor och ville bara fly jag börja skita i betyg och såg dem rasa som en mur jag kände pressen överallt, varför just jag alla snacka om hur duktig jag en gång hade vart Nu försöker jag att reparera såren som jag har jag har övervunnit känslan som jag en ständigt en gång bar vill aldrig nånsin hamna där som var ger aldrig upp när allt känns skit för jag är värd att må bra
Men jag minns allt som hänt alla känslor som jag känt varje dag som den bränt tåren på min kind varje kväll undra jag hur min nästa dag ska va men inombords så visste jag exakt hur den skulle bli
ser upp mot mörkret, taket svindlar över mig kan inte andas även fast jag lugnt försöker det molnen dyker över mig och lägger sig som en hinna varje dag får jag höra jag måste kämpa mot min vilja leva för andra, men aldrig för mig själv sitter ensam i tystnaden, paniken har gjort mig rädd min skrift har bildat tal för jag kan inte prata går runt i cirklar och försöker hitta tillbaka men, vad är skillnaden, vad är svart och vad är vitt det gör så ont utan vetskapen när livet blir fint har sett som tjejen som alltid klaga på allt men vet ni ett skit jag gått igenom, ni vet inget alls och hade jag berättat, hade du kunnat förstå varför jag känner som jag gör eller mår som jag mår kan inte lita på nån efter alla knivar i ryggen och folk har mage att fråga varför jag inte känner trygghet
kan du förstå mig, kan du förstå den känslan många känner samma men jag känner mig så ensam kan du för en stund sitta ner och bara lyssna hör den tystnad, vill du lyssna
har fått hatet och sveken kastat på mig igen borstar av det och försöker att gå vidare men jag vet samtidigt, det har satt sina spår jag är så ledsen och arg, jag har tappat mina tonårsår vad gjorde jag när alla andra hade kul satt bara ensam, och vänta på att allting tog slut hur skulle jag ha tid att kunna skratta och va glad när mitt enda mål var att överleva en till dag så många läkare jag har träffat som sagt till mig att de ärligt talat inte vet hur de ska kunna hjälpa mig så många mediciner jag har käkat utan att det hjälpt gått runt och hoppats att nästa bil kommer köra på mig döljer min kropp, för den speglar min själ min själ är likt min kropp, helt full av ärr och jag är fan inte dum vet gott och väl hur ni snackar men vet innerst inne att jag är starkare än andra
kan du förstå mig, kan du förstå den känslan många känner samma men jag känner mig så ensam kan du för en stund sitta ner och bara lyssna hör den tystnad, vill du lyssna
har sett på sista tiden hur jag skrikit på folk har gått från lugn till en som hamnat i bråk för alla känslor har kommit upp och gnager på ytan exploderar inombors, som jag skulle bearbetat förr men när jag istället satt och ljög som ett 14 årigt barn terapeuter som fråga, men jag sa jämt att allt var bra om jag bara hade tatt itu med de saker som var jobbiga hade jag inte suttit här med känslor som är krångliga lätt att va efterklok, men ska ta tag i det nu ska ge behandlingen en ärlig chans. det får va slut nu hand i hand med min sjukdom, depressionen bästa vän om du ändå ska följa med mig får vi försöka komma överens men jag hatar dig, hur du kontrollerar mitt liv har inget val, för det är alltid du som styr det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet men det måste bli bra för jag har inte längre orken